Vindar och havsströmmar är naturens sätt att balansera skillnader i temperatur och fukt i luften samt temperatur, salthalt och vindar över hav. Luft vill strömma från högtryck mot lägre tryck, kall och tung luft rinner ner under varm luft.
På global skala är det två krafter som driver vindar, dels temperaturskillna- den mellan polarområdena och ekvatorn, dels corioliskraften som länkar av rörelserna och gör att vinden blåser runt låg- och högtryck istället för att snabbt utjämna tryckskillnaderna. Friktion mot mark och hav fyller till slut ut dem. På en mindre skala uppträder en stor variation av olika vindfenomen.
Tropiska cykloner bildas över varmt hav. Efter hand skapar de sitt eget väder- system som gör att luft omvandlar värmeenergi från havet till vindar i cyklonen. Så länge cyklonen befinner sig över varmt hav växer den i styrka. När den kom- mer in över land för den med sig en årsnederbörd av regn. Den pressar också en flodvåg av vatten framför sig som översvämmar kustområden.
Tromber är ett av de mest extrema och visuella väder vi kan skåda. De formas under åskmoln och dess roterande vindar i ”snabeln” kan kasta omkring tunga fordon som om de vore leksaksbilar, demolera hus som om de var gjorda av papper och bryta träd som om de vore tandpetare. Vindarna i virveln kan nå hastigheter över 100 m/s.
Även i den arktiska kylan återfinner vi extremt kraftiga vindar. Kall luft som ansamlats på högplatåer kan plötsligt strömma nedför glaciärer och snöklädda berg. De kallas därför fallvindar, eller katabatiska vindar. Katabatiska vindar kan vara både kalla och varma, gemensamt är att alla är torra. De utmärks av en snabb övergång från svag till mycket kraftig vind. Det grönländska ordet för katabatiska vindar, piteraq, betyder ”den som överfaller dig”.